Can't be tamed är Miley Cyrus tredje (en okänd i min familj säger att det är hennes fjärde) studioalbum (alltså ett album som spelats in i en studio och inte till exempel live). Miley är kanske mest känd som "Hannah Montana", men nu har hon slutat med Hannah och bestämt sig för att göra eget.
Albumet innehåller tolv låtar, varav en är en cover (Every rose has it's thorn). De andra låtarna är till stor del skriven av henne själv. Det här var hennes sista album innan hon tar en paus med musiken för att bara ägna sig åt skådespeleri ett tag.
Den första gången jag hörde skivan tyckte jag inte att det var något speciellt alls och att hennes tidigare album var bättre. Andra gången jag hörde den tyckte jag att den var okej, men att det mesta lät likadant. Tredje gången jag hörde den blev det min favoritskiva.
De flesta låtarna handlar om kärlek, men jag tycker inte att det gör något eftersom att alla låtar har en egen personlighet. De låtar som textmässigt skiljer sig från mängden är nog "Can't be tamed" och "Liberty Walk".
Ett litet minus är att på en del låtar ligger det som ett bruspipigt extraeffekts ljud över hennes röst som kan bli lite jobbigt att lyssna på ibland, men inte på alla låtar. Förutom det är hennes röst fantastisk och man blir avundsjuk varje gång man lyssnar på den. De låtarna jag gillar bäst är nog "Liberty walk", "Can't be tamed", "Every rose has it's thorn", "Permanent december", "Stay", och "My heart beats for love".
Okej, det blev typ halva skivan men ändå.
Jag rekommenderar verkligen skivan, och ge inte upp den efter första lyssningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar