Hej! Vi heter Anna Stickler och Julia Björk. På våran blogg kan du läsa våra recensioner om filmer, böcker, spel och massa annat. Vi skriver så ofta vi har tid och lust, så det kanske inte blir jätteofta. Kommentera gärna och skriv vad du tycker. Ha det bra, hej då! PS:Håll utkik efter någon rolig historia eller nåt sånt. Kan hända att det hoppar upp ibland :D
söndag 3 april 2011
Earth
Earth är en av de vackraste naturfilmerna jag har sett tror jag, om man bortser från "Life". Filmen började i Arktis, där man fick följa en isbjörnsfamilj som förtvivlat sökte efter mat efter de kommit ut ur idet, ett uppdrag som blir svårare och svårare på grund av växthuseffekten och att isen smälter. Det störde mig en lång del av filmen att man inte fick se hur det gick för dem, men filmen slutade där den började med den lilla isbjörnsfamiljen. Det var en av de bästa sakerna med Earth, man följde valarna, sen fåglarna, sen gick det tillbaka till valarna, sen elefanterna...
Man kan verkligen inte klaga på filmarna, man förstod inte hur de vågade vara upp i allting och ändå få till de mest fantastiska bilderna, njutning genom hela filmen. Knivskarpt filmen i genom, närbilder på allting, de använde mycket fast forward (snabbspolning) på till exempel växter som växer, moln som rör sig, is som smälter och etc., men allt det gjorde det bara ännu vackrare.
Jag gillade även starkt hur de skildrade djurens beteenden. Det är helt fantastiskt att se hur elefantmamman väntar på sin lilla unge som halkat efter i vandringen mot vattnet, hur hon riskerar att komma bort från flocken och dö av törst. Eller valmamman håller upp sin utmattade unge vid vattenytan så att den ska kunna andas. Geparden som vet precis vart den ska bita för att göra bytets lidande mindre. Allt detta påminner liksom om allt vi håller på att förstöra och utrota, alla dessa djur som får lida på grund av en art som inte kan hålla sig från att förstöra, man känner sig ganska egoistisk.
Men en sak var faktiskt riktigt pinsamt, ÖVERSÄTTNINGEN! När den engelska rösten säger att solen går ner, står det i texten att den går upp. När rösten pratar om engelska miles, översätter texten antingen bara till svenska mil, vilket är totalt fel eftersom en mile bara är ca. 1,6 kilometer. Eller så gör den om det, men totalfel. Säger de till exempel 4000 miles, skriver de 6000 mil, fast det ska stå kilometer.
Jag hade även gillat ifall de hade visat lite mer i till exempel regnskogen, det var mycket savann och is. Fast annars var nog allting perfekt.
Det var trots allvaret en otroligt rolig film. Det går inte att hålla sig från skratt när aporna måste vada över en flod, och man verkligen ser i deras ansikten och kroppsspråk att det de helst av allt skulle vilja var att springa upp på land igen. De påminde otroligt mycket av en fin dam med handväska som var tvungen att gå genom lera med sina klackskor. Men det roligaste i hela filmen var nog när de filmade ankungarna som för första gången skulle hoppa ut ur sitt bo, fast ni får kolla hur det såg ut själva, det blir roligare då.
I slutet av filmen kom det upp textrutor som sa bland annat att år 2030 kanske det inte skulle finnas vilda isbjörnar längre, eftersom de inte kan jaga om isen smälter. Och om isen smälter, minskar även antalet plankton, vilket skulle utrota nästan hela vallivet i havet. Och efter man sett bilderna på alla de här djuren, så får man sig verkligen en liten tankeställare, det var otroligt smart gjort.
Filmen är 1 timme och 34 minuter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)