City of Ember

Jag hade inte hört så mycket om filmen City of Ember, innan min pappa tipsade mig om att se den. Just för att den inte hade fått så stor uppmärksamhet så var jag väldigt skeptisk när jag började se den. Men jag blev förvånad. Jag trodde verkligen inte att den skulle vara så tankvärd som den visade sig att vara. Den har en intressant handling och jag gick och tänkte väldigt mycket på den efter att jag hade sett den. Även idag, trots att det var länge sen jag såg filmen så kan jag hitta något i vardagens miljökrisproblem som påminner om den. Trots att lösningen på miljöförstöringen i City of Ember verkar ganska overklig och helt omöjlig att genomföra så kan man inte låta bli att fundera på hur det verkligen skulle vara att bo i en underjordisk värld, utan sol och endast glödlampor som ljuskälla.

Lina och hennes kompis Doon har bott i Ember i hela sitt liv. De har ingen aning om ifall det finns någonting bortom mörkret. Glödlamporna och elektriciteten börjar ge vika efter alla år och Lina och Doon vill veta mer om Byggarna som byggde staden och varför de byggde den. Men det är strängt förbjudet att försöka ta sig ut ur staden och Lina och Doon får snart Borgmästarens vakter efter sig.